vardagen har förändrats

Den 27:e juni tog min föräldraledighet slut. Svisch sa det, sen var allt över. Jag har beviljad vårdledighet, tack och lov. Att inte vara hemma med Alva är otänkbart. Hon är alldeles för liten för dagis. Jag är inte redo. Hon är inte heller redo. Samtidigt är det heller inte genomförbart att jag enbart är hemma. Det kallas ekonomi. Att leva på barnavårdsstöd går inte, inte särskilt länge. Jag anser mig därför behöva dra mitt strå till stacken. Och nu gör jag det. Vilken tur att den möjligheten finns. Jag har alltså börjat jobba. Visserligen är det bara en kortare period. Skolan väntar ännu på mig till hösten. Men fram tills dess ska jag jobba några timmar i veckan, så att även jag har möjlighet att betala av räkningarna. Skiftesjobb ger mig fördelen vara hemma på dagarna och jobba på nätterna. Jag jobbar alltså natt, enbart natt. 

Att jobba natt är inte direkt mitt förstahandsval. Kroppen och knoppen är inte byggd för att vaka på nätterna. Efterföljande dagar är zombieaktiga och tiden går åt att ställa dygnet till det normala. Att jobba natt ger mig dock möjligheten att vara hemma med Alva under hennes vakna tid. Den vetskapen gör alla vaktimmar genomförbara. För Alva gör jag vad som helst. 

Min kropp behöver sömn den med, som vilken annan kropp. Att kombinera vaknätter med bebis fungerar alltså inte alltid. Men nu under sommaren gör det. Nu när det är semestertider. De dagar jag behöver sova samsas mommon, fammon och pappan att sköta om Alvas morgon- och lunchtider. Vilken skara av fantastiska personer jag har i min omgivning. Tack vare dem har jag möjligheten att jobba. För hur skönt det än må vara att bara vara hemma och sköta barn så behöver även jag tid där jag är jag, jag som i Ann-Sofie och inte bara mamma. Den tiden får jag i jobbet, om det nu än är under natten när alla andra sover. 


vardagligt
0 kommentarer