från hundra till noll på ett par timmar
Jag trodde inte lördagen skulle bli så intensiv som den faktiskt blev. Och som jag njöt! Den började lugnt med en liten sovmorgon för min del. Tack älskling för det ❤️ Annars var det en helt vanlig lördagförmiddag, men i och med att Alva blev tröttare och vädret allt varmare med tiden så tände något i knoppen. Alva somnade i vagnen. Jag gick ut. Först tänkte jag fortsätta räfsa i trädgården (kratta kanske det heter egentligen?). Något sådant blev det inte, inte riktigt. Bara nästan. Istället fick sig hallonbuskaget en trimning, en rejäl sådan. Jag kunde bara inte sluta. Det var så roligt att äntligen få göra något "på riktigt", något annat än barnskötande och hushållsarbete. Lite egentid i hallonbuskaget typ.
Förutom trädgårdsfixet hanns det även med tittande av Nykaabiliigans finalmatch, grillkväll med mina föräldrar och syster, hårfärgning på syrran samt vardagligheter. Full rulle med andra ord. Precis så jag det bara kan bli.
Söndagen då. Inte alls samma. Helt tvärtom faktiskt. Bra start med babysim direkt från morgon men därifrån gick det nerför i aktivitetsnivån. Behövligt kanske, till en början i alla fall. Sedan blev det för lugnt för mig. Vi åkte till svärföräldrarnas och spenderade hela dagen där. Trevligt så och inget jag klagar på. Efter någon timme började jag dock känna att jag ville ha något att göra, en grej att pyssla med eller helt enkelt något att få jobba på med. Jag hade tänkt ta en promenad men då passade det ju förstås på att börja regna. Så där satt jag inomhus, utan något att göra men med en vilja stor som ett berg, vilket slutligen blev mest frustrerande. Jag borde väl egentligen ha njutit av lugnet, men det gick liksom inte. Frustrationen berodde antagligen på den enorma kontrasten från lördagens aktiva dag. Jag är själv i grund och botten en person som gillar att ha saker att göra. När jag då fått känna på den saken igen, så där riktigt på riktigt, så fick jag mersmak. Jag ville ha mer. Ville göra mer. Att bara sitta och inte få utlopp för den energin gav mig bara huvudbry. Håhhåå jaja, inte är det så lätt alla gånger.