tio månader med Alva

Det är ett par dagar sedan Alva blev tio månader, tolv för att vara exakt. Det är inte ofta jag skriver enbart om Alva och hennes utveckling men jag tänkte det kunde vara roligt att i framtiden kunna se tillbaka och läsa hur mycket hon hunnit lära sig på den korta tid (läs: i jämförelse med en livstid) som tio månader faktiskt är. 


Så, var ska jag egentligen börja? Det är väldigt svårt att ge en rättvis bild över vår spralliga lilla tjej, för sprallig det är hon verkligen. Hennes personlighet har kommit fram ytterligare och vi kan bara konstatera att hon minsann är en riktig liten rackarunge. En riktig liten buse med stor vilja som älskar vatten, både i drickbar form och i badform. Hon är ett litet charmtroll (många som sagt det) som fortsättningsvis är rätt nöjd med tillvaron, speciellt nu när hon både behärskar att krypa, sätta sig upp själv, ställa sig upp med hjälp av stöd och gå längs med exempelvis soffryggen. Ålar gör hon ännu i ilfart de stunder när hon hittat något intressant som kanske mamma eller pappa inte tycker är lika lekvänligt. Att saker och ting inte alltid flyttar på sig har hon dock inte lärt sig ännu, som när hon försöker få tag i en leksak under soffbordet och inte inser att bordsbenet ibland är i vägen. Eller när hon vill se vad som finns bakom soffan men inte märker att fönstret tar emot. Man kan väl säga att det verkar som om hon inte riktigt vet var hon har huvudet alla gånger. För att inte tala om balansen som ibland sviker. 


I matväg äter hon det mesta en tiomånaders får äta, utom naturell yoghurt. Endast tre teskedar går ner innan det tar stopp. Det är väl för surt antar jag. Inga allergier har vi hittills noterat. Inte ens jordgubbar reagerade hon på som tur. Ammar gör hon ännu ett par gånger om dagen, mest till kvällen och natten förstås. Tänder har hon också fått flera av, hela fyra nya, så nu har hon totalt åtta stycken. 


I övrigt är hon i en väldigt kramig period just nu. Det ska kramas och gosas flera gånger om dagen, något jag inte klagar över. Väldigt mamis är hon också. Visst är pappa bra han med men får hon välja själv är det mammas famn som ännu är snäppet bättre. Det hinner väl dock ändra flera gånger ännu. 


0 kommentarer

sommartider




Åh du sköna sommar vad jag tycker om dig! Trots den ibland olidliga värmen kan jag inte anat än le. Aldrig någonsin har det varit mera sommar än det är nu. Vilket privilegie att få njuta av den till fullo, om än dagarna spenderas mer inomhus än utomhus ibland (för Alvas skull). Jag är också glad över det beslut jag fattade i mars, även om det ibland känns som om jag hellre bara skulle vara hemmamamma. Att bara vaka en sommar har sina för- och nackdelar men i denna värme överväger de positiva sidorna de negativa med hästlängder. Tänk vad bra det kan bli ibland! 
0 kommentarer

vattenstänk i håret

Denna sommar måste ha slagit rekord som den varmaste sommaren på evigheter! Jag kan inte ens minnas när vi senast hade det så här varmt i Österbotten. 

Först var det maj som chockade oss alla med sitt soliga och varma sommarväder. Därefter kom juni med lite svalare temperaturer samt fler molndagar och regnskurar. Och nu har vi juli som avfyrat sådan värme att man knappt kunnat vistas utomhus utan att svettas floder. Jösses amalia, man kunde nästan tro man befunnit sig i sydeuropa. 


Ett dopp i det blå har varit det enda sättet som verkligen hjälpt en att få nerkylt kroppen en aning. Varken isglass, kallt dricksvatten, inomhusfläkt eller vidöppna vädringsluckor har haft någon mera långvarig effekt. För Alva har det varit lite väl extremt  med värmen. Vilken tur för oss att hon älskar vatten. Inte ens havets svalare vattentemperatur har fått henne att inte vilja plaska med både händer och fötter. Hon är minsann en riktig vattenloppa. Hoppas det fortsätter att hålla i sig även i framtiden.

 


0 kommentarer