Att jag räcker till

Jag håller som bäst på att sammanställa ett inlägg om påsken. Egentligen har jag hållit på med det i flera dagar redan men ännu inte fått färdigt det. Så stay tuned ifall någon är intresserad av vad en enkel småbarnsmorsa som jag haft för mig i påsk.

***********

Idag publicerade jag en selfie på instagram, i flödet av alla ställen. Jepp, JAG! Vem är jag egentligen? Det har jag nämligen inte gjort på väldigt länge. Känner knappt igen mig själv.. hehe. Vårkänslor antagligen.
Bästa av allt är ju ändå orsaken till varför jag publicerade bilden. Det var inte för att:

A. Se om den får några likes
B. Ens få några likes
C. Se vad andra tycker om den

Orsaken var att, hör och häpna, jag var nöjd med bilden. Gillade den helt enkelt och ville spara den så som med resten av mina instagrambilder. That' it. Jag har kommit till det stadie i livet när jag inte längre klankar ner på mitt utseende, varken viktmässigt, utseendemässigt eller något annat - mässigt. Jag är nöjd över den jag är och har äntligen, efter några (ton) års kamp emot den, funnit självkänslan och självförtroendet i mig själv. Och det är så jääkla skönt. Inte längre har någon annans åsikt någon påverkan på mig. Jag kan tacka för komplimanger och åsikter men baserar inte migt egna tycke på dem. Det highfivear jag mig själv för. Good job! 


This is the one jag skriver om. 
0 kommentarer