2017

 
Mina bestnine från instagram summerar året 2017 rätt bra. 2017 har varit väldigt mycket bebis. Först en nio månader lång graviditet. Därefter så bebis det bara kan bli. Rätt enformigt egentligen. Samtidigt helt otroligt.
2017 har definitivt varit ett år fullt av förändring. Fullt av förbättring. Och bästa är att det inte kommer att ta slut trots årsskiftet. 2018 kommer innehålla så mycket att se fram emot. Kanske inte på det egna planet. Där lär det knappast hända så mycket. Men att få se hur Alva utvecklas kommer räcka gott och väl. 
 
 
0 kommentarer

3 månader

Hade tänkt skriva ett inlägg 3-månadersdagen till ära. Men som med det mesta jag tänker göra så blir det inte av, eller om det mot förmodan blir av så blir det långt senare än planerat. 
 
Den 19:e december. Exakt tre månader har gått sedan livet fick sig en helt ny mening. Svårt att greppa  att tiden gått så fort samtidigt som den gått så långsamt. Jag är en mamma nu. Eller har varit i tre månader redan. Sjukt egentligen. I och med mammarollen har en del saker förändrats. Tidsbegreppet till exempel, det är helt åt skogen. Mitt minne är också borta. Och det känns som om jag går med brösten fram mest hela tiden. Men det är okej. Jag klagar inte. Alva är det bästa jag gjort. Jag fick ju förstås lite starthjälp, skämt åsido. Men i övrigt. Jag trodde verkligen inte att livet kunde bli så mycket bättre med en bebis. 
 
Alva igen. Hon är fortsättningsvis en nöjd liten tjej. Men hangry, fruktansvärt hangry. Tror hon släktas på sin mor. När hon inte är hungrig jollrar och ler hon om vartannat. Leker i babygymmet och tränar nacken. Om hon inte sover förstås, vilket hon ännu gör rätt ofta.  Men så ska det väl vara. 
 
 
 
Vår lilla guldklimp. Så mycket mer än vad vi någonsin kunnat önska. 
0 kommentarer

Hej tomtegubbar slå i glasen

Och låt oss lustiga vara. Eller så drar de i spaken och sparkar någon i baken. (en version som sjungits väl så många gånger).
Trettonde december är det idag. Lucia. Och för en gångs skull har vi faktiskt snö på marken. Fantastiskt. Redan lite snö på marken piggar upp så nu när vi har en rätt acceptabel mängd kan man väl inte annat än att vakna till liv. För till liv har jag inte vaknat på flera dagar. Trött är bara förnamnet. När jag väl kommit mig upp ur sängen har jag trots allt kännt mig pigg. Men innan det..jisses. Tröttare kvinna har jag då aldrig sett maken till.
Planerna idag är inte många. En sväng till torget för att bevittna luciakröningen hade jag tänkt mig senare ikväll. Om det blir något av det är en annan femma. Bebisen i huset bestämmer utgången av mina planer. Hon är dock inte så svårövertalad. En snäll chef har vi. 
Annars börjar det mesta vara klart inför julen. Städandet slapp jag undan. Sambon kirrade den biten (hjärtögonsmiley). Rågbrödet, limporna och pepparkakorna är bakade. Julgranspyntet är framplockat men julgranen saknas. Julklapparna är halvfärdiga. Den svåraste har jag dock fixat, hurra. Så ännu känner jag inte av någon julstress. De resterande julklapparna hinns nog med, förhoppningsvis. Om inte så får det bli nyårspresenter, man kan inte vara allt för kräsen med tidpunkten. 
 
0 kommentarer