vi mårar på

Jag är sämst på att uppdatera men vad gör väl det. Livet rullar vidare trots en ouppdaterad blogg. En standardfras jag börjar varje inlägg med, ni som läser har väl lärt er vid det här laget. 

Nu har det snart gått ännu en månad, trots att det nyligen var september. Idag är det den 28:e oktober, vilket betyder att om fyra dagar är det den 1:a november. Helt sjukt! Och när det närmar sig november är det inte länge till december, jul och vinter. Tja, vinter har vi väl nästan redan känns det som. Hösten fick ett rätt abrupt slut i och med snön och minusgraderna som kom i torsdags. Jag hade gärna haft kvar hösten ett litet tag till. Inte riktigt redo för vinterhalare, stickad mössa och halkrisk ännu. 


Vad har oktober fört med sig hemma hos oss då? Hmm, var ska jag börja...huset har fått sig en liten makeover interiörsmässigt. De mörklila väggarna har rykt och blivit ersatta av vitt. Hehe, genialiskt. Nämen det ändrade nog verkligen, blev så mycket ljusare i och med att det mörka försvann. Jag och lila har inte varit kompisar, men vi har kommit överens fram tills nu. Det här med att bo in sig ordentligt är verkligen bra inför en renovering har jag lärt mig. Förnuftet hänger liksom bättre med även om spontaniteten fortsättningsvis nog lurar i kulisserna. Lite andra småändringar har också gjorts men största skillnaden är nog ommålningen jag precis nämnde. Renoveringen här hemma sker i etapper, när både tiden, lusten och möjligheten infinner sig. 

Alva har steppat upp sitt game under oktober genom att börja gå. Först var det bara ett par steg åt gången men nu går hon nog flera metrar, om än lite svajigt emellanåt. Helt plötsligt blev hon så stor, min lilla tjej. Det tar väl inte länge till innan hon börjar springa. Då får jag ha fart under fötterna för att hinna med. En envis liten dam är hon så att få bortstyrt större delen av hennes bus lär bli ett intressant uppdrag. Tur att hon är snäll också. Och mammig, det är ju gosigt för min del men sämre för pappa. 

Själv har jag bytt ut det blonda mot en mörkare nyans. Dessutom kapade jag av en decimeter. Jag pratar självklart om håret. En välbehövlig makeover när det höll på att bli en vana att vara blondin. Tråkigt nog har jag också fått förrätta en begravning. Vår lilla kissekatt Maja blev tråkigt nog överkörd här i mitten av oktober. En sak man får vara beredd på när man har katter som också får vara ute samt bor bredvid vägen. Synd hursomhelst. 

Annat vi gör nu under hösten är att babysimma, klappa katten (Gustav) , stapla burkar och leta efter bollar. Däremellan spanar vi efter bilar, busar i soffan och försöker hålla lite ordning i huset. Det där med ordning i huset är det väl lite halvt med men vi klarar oss rätt bra ändå. Värre kunde man ju ha det. 



0 kommentarer

en paus i livet

I höst har jag "tagit en liten paus" från livet som hemma-mamma för att göra klart studierna. Med start från slutet av augusti till början på september,  i tre veckor totalt, har jag haft skola i princip varje vardag. När de tre veckorna med skoldagar var över var det dags för en fyra veckor lång praktikperiod och en hel del uppgifter. (Sämsta med praktik - inte nog med att man ska vara på praktikplatsen 38-40 timmar i veckan, dessutom ska man alltid ha en hög med uppgifter som ska göras samtidigt. Allt från praktikuppgifter till vanliga uppgifter i andra kurser. Inte undra på att det blir allt vanligare med utmattade elever).  

Nu fyra veckor senare är praktiken avklarad och endast en uppgift återstår innan jag kan börja skymta ljuset i tunneln. Finskan ska jag även försöka mig på att höja vitsordet i, om det lyckas. Därefter är det dimissonen som hägrar. Jag siktar alltså på att bli utexaminerad i december. Månne jag inte ska klara detta? 

Jag är nu också, efter avslutad praktik, tillbaka i hemma-mamma-livet igen. Och ska jag vara ärlig är det rätt skönt att vara tillbaka. Jag har saknat att spendera dagarna med Alva. Det är trots allt en helt annan vardag än skolvardagen.

Höst har det också hunnit bli under dessa veckor 💛
0 kommentarer

Alvas födelsedag

Onsdagen den 19e september, klockan 06:16, blev Alva ett helt år gammal. Själv sov hon bort födelseklockslaget men jag hade fantastiskt nog vaknat till liv i just den minuten. Tänk att det redan hade gått ett år. 

I och med att jag skulle iväg på praktik så hade jag inte möjligheten att sjunga upp henne när hon väl vaknade. Istället var det min mamma (Alvas mommo) som tog hand om den biten. Hon hade en ledig dag och kom hem till oss för att passa Alva medan Micki, också jag, städade och ställde i ordning inför Alvas 1-årskalas. 



Tårtan hade jag bett sambon tillverka. Och jag blev inget annat än nöjd. Vilken tur jag har som får beställa ett utseende på en tårta och han genomför det. Klart Alva skulle ha en unicorn cake som födelsedagstårta. 


Såklart vi också behövde fira att vi varit föräldrar i ett år, därav rosorna på bordet. Jag brukar annars inte köpa blommor men när det är något värt att fira, ja då kan man fira det med blommor på bordet. 

Och vilket kalas det sedan blev. Alva tyckte det var så roligt med alla gäster. Hon somnade så gott till natten när alla gästerna åkt hem.

Nu är hon 1 år, vår lilla skatt. 
0 kommentarer