Saker jag skulle gjort annorlunda

I och med att jag både upplevt en graviditet samt två månader av bebisbubbla har jag kommit fram till att det finns en och annan sak jag nu i efterhand kunde ha gjort annorlunda redan från början.
 
- Hålla igång kroppen under hela graviditeten. I början av graviditeten var jag rätt duktig med att röra på mig, trots den enorma tröttheten. Detta berodde till stor del på att jag ännu då behövde ta mig från lägenheten till skolan samt tillbaka hem under dagarna. Ett par värdefulla kilometer av vardagsmotion. När praktikperioden startade i mars och jag behövde ta bilen för att komma mig till praktikstället så lämnade denna vardagsmotion tyvärr bort. Tröttheten tog överhanden när jag kom hem och den lilla ork jag hade spenderades på examensarbetet. Att komma igång igen efter praktiken var svårt och inte förrän sommaren kom jag egentligen igång med att röra på mig igen, då när sommarjobbet startade. Visst kanske jag kommit mig ut på en sporadisk promenad innan det, men inte mycket mer än så. Som en följd av detta var stödmuskulaturen långt ifrån vad den skulle behövt vara, speciellt efter förlossningen. Även gymträningen lämnade helt åt sitt öde redan i januari. Inte så konstigt kanske att jag mer och mindre känt mig svag nu i efterhand.
 
- Ha kollat upp barnvagnsdjungeln lite bättre. Tro mig när jag säger att jag är väldigt nöjd med den vagn vi har. Jag visste redan från början vilken typ av modell på vagn jag ville ha och när jag då hittade en som hade fått goda recenssioner samt var relativt förmånlig kunde jag helt enkelt inte låta bli. (efter godkännande av sambon också förstås). Det jag ångrar nu i efterhand är att vi inte kollade upp babyskyddsfunktionen, dvs funktionen där man kan sätta fast babyskyddet på chassit endera direkt eller med externa adaptrar. Nu var det tydligen så att på vår vagn finns ingen sådan funktion. Detta är något vi i efterhand insett hade varit bra för att inte tala om enkelt de gånger man ska iväg till stan. 
 
- Vänt dygnet till det normala. När mammaledigheten började var jag så morgontrött att jag struntade blankt i att försöka stig upp någon rimlig tid på morgonen. Jag steg med andra ord upp när jag själv ville, vilket blev mer och mindre runt 10-11 varje morgon. Detta ledde ju dessväre till att jag också gick och lade mig senare på kvällen än jag borde ha gjort. Jag är ju trots allt en kvällsmänniska som fungerar bäst när det drar ihop sig till natt. Denna vana, eller rättare sagt ovana, ligger ännu i vilket inte fungerar speciellt bra med en bebis i huset. Nu har vi tack och lov fått en bebis som sover bra om natten samt ogärna stiger upp tidigare än kring 9-10 på morgon, ibland även senare. Men att hon har samma dygnsrytm som mig när det gäller att stiga upp på morgonen håller även på att bli likadan som på kvällen. Allt som oftast somnar hon klockan 22 men ju längre hon sover på morg.. förmiddan ju senare blir det innan hon finner ro till natten. Detta i sin tur betyder att jag borde orka mig upp tidigare på morgonen för att börja på med morgonrutierna för att kanske få henne att också vilja somna tidigare på kvällen innan det blir till en ond spiral. 
0 kommentarer

En nygammal hobby

Förr i tiden (låter som om jag är väldigt gammal nu), innan jag sadlade om och började träna allt mer, var fotografering en av mina största fritidssysselsättningar. Jag kunde surfa runt på olika webbplatser flera gånger i veckan för att hitta inspiration till kommande fotograferingar. Man kan nästan säga att var och varannan dag utökades bildförrådet med endera ett spontant eller arrangerat foto. Till en början var det mest blommor, natur och djur som agerade motiv. Men vart efter jag uppgraderat min utrustning samt ville ta mig an nya utmaningar blev motiven utbytta till personporträtt. 
 
När träningen kom in i vardagen allt mer blev tiden till fotograferingen allt mindre. Det gick till och med så långt att kameran helt och hållet glömdes bort och förblev orörd. I flera år låg kameran i sin väska och bara samlade damm. Intresset för fotografering har dock aldrig sinat trots att kameran inte funnits med i bagaget. Mobilkameran har i sin enkelhet använts rätt så flitigt, om än mer spontant än arrangerat. Lättjan har besegrat flertalet gånger, speciellt under resor när kameran känts för tung att bära. Kvaliteten på bilderna har förstås inte varit den samma, men ändå tillräcklig för att fylla syftet som bildminne. Det är egentligen först nu som intresset för kameran har smugit sig fram igen. Kanske beror det på att jag nu har en allt mer inrutad vardag. Eller så beror det helt enkelt på att jag nu har ett motiv som i mina ögon är perfekt att stå modell. 
Mobilbild trots prat om kamera? Ja så går det när datorn står och dammar nästan lika mycket som kameran gjort...
0 kommentarer

Två månader ✨

 
0 kommentarer