Åter ut på vift

Som jag nämnde i föregående inlägg så är jag påväg till Sundsvall i en knapp vecka. Avresan sker imorgon på kvällen härifrån Vasa. Flyget kommer gå via Arlanda innan vi lyfter vidare till Sundsvall. Härifrån är vi fyra stycken som åker, plus medföljande två lärare. Jepp, detta är ingen nöjesresa direkt utan vad man kan kalla en skolresa. Vi ska nämligen på en intensivkurs, som ordnas av Nordsam, tillsammans med studeranden från Norge, Sverige, Danmark och Lettland. Spännande verkligen, har väl heller inte riktigt fattat att vi åker imorgon. Men som med de flesta resor så är man väl aldrig riktigt förberedd, alltid är det något som känns oklart eller på hälft. 

Huruvida jag är beredd eller inte så ska jag iväg. Detta kommer jag förhoppningsvis dela med mig av här, inget jag lovar, men jag kan ju alltid försöka. 


0 kommentarer

När en förändring behövs

Jag vet inte riktigt vad det är som håller på och spökar men någonting måste det vara för jag har varit så oerhört trött den senaste tiden. Vissa dagar så trött att jag knappt kommit mig utanför dörren. Träningen har praktiskt taget legat på hyllan och jag har inte rört på mig mer än cyklat till skolan eller gått en promenad. Jag har liksom inte orkat. Om det då beror på dåliga sovrutiner, bristande motivation och fel kost vet jag inte, kanske en mix av dem alla. Idag tog jag mig dock i kragen, packade träningsväskan och styrde kosan mot gymmet efter knappa två veckors frånvaro. Fy sjutton vad bra det kändes! Varför har jag inte kommit mig iväg när jag vet hur bra det får mig att må? Det är det jag inte förstår. 


Från en morgon när jag knappt tänkte orka mig upp och iväg till skolan.

Nu ska det dock bli ändring på saken. Efter att jag kommit hem från Sundsvall, åker imorgon och kommer hem på fredagsnatten, ska jag vekligen sätta mig in i mina gymrutiner igen. Samma sak gällande löpningen som jag tyvärr kom mig av med under sommaren. Kroppen känns inte längre som om den jobbar med mig, snarare mot mig eftersom jag från och till insjuknar i diverse förkylningar, något jag inte gjort på nästan två år! Kosten har jag också gjort ändringar i, ändringar som att slänga ut sockret och det näringsfattiga till förmån för ren mättande mat. Alkohol ska jag även undvika nu i åtminstone hela november. Hoppas verkligen det kommer att få mig att må bättre, bli piggare och hållas frisk. Iaf i kombination med träning och goda sovrutiner. Challenge accepted!


Exempel på hur en middag kan se ut enligt mitt egenkomponerade kostschema.

0 kommentarer

Helsingforsresan

 
Lämnade höst-Vasa och all dess prakt. Okej det var faktiskt en hel del regn den dagen, men när det regnet kunde sansa sig mellan varven så var det faktiskt riktigt fint. Hoppade på tåget ner till Helsingfors på torsdagskvällen. Tågresor är verkligen något jag inte gillar, speciellt inte när man åker endam. Rastlösheten gör sig verkligen påmind var femte minut ungefär och jag skulle galant ha varit ungen i bilen som alltid frågar "är vi inte framme snart?" om jag bara haft någon att fråga det av. Fram kom jag dock efter ett par timmar. Möttes på perrongen av min vän och tillsammans bussade vi iväg till henne sisådär kring tolvslaget.
 
 
På fredagen vaknade jag till denna utsikt. Inte så pjåkigt ändå för att vara Helsingfors, tänkte jag tyst för mig själv. Inte visste jag sedan att jag faktiskt skulle få säga detn meningen högt också.

 
Efter frukost begav vi oss nämligen av ut på en liten promenad längs strandkanten och vattnet. Ut på ett par spångar gick vi över till det som kallas Fårholmen (plus intilliggande holme.) Fåren som brukar finnas där hade dock alla åkt hem för sommaren, vilket var lite synd för oss men tur för dem så de inte behöver frysa om nätterna. På tillbakavägen gick vi en annan väg än den som vi kom på, eller det heter väl att vi gick runt. I alla fall så kom vi oss ut på en liten bro och utsikten från denna bron var verkligen inte dum. Bilden ovan knäppte jag i samband med att meningen "inte så pjåkigt för att vara Helsingfors" yttrades. Och nej, det avr sannerligen inte pjåkigt!
 
Lördagens program bestod av Vin & matmässa samt bokmässa vid messukeskus i stan. Matmässan var definitivt mera intressant än bokmässan. På matmässan fick man smakprov av både det ena och det andra. Jag lärde mig dock att chorizosalami är förbaskat starkt, även om man bara får en tunn skiva, plus att jag varken gillar parmesan eller getost. Fy sjutton vad jag tyckte det smakade illa!
Senare på kvällen hade vi, jag och min vän Ida, bestämd dejt med Cecilia, min andra vän, på det som sades vara bästa pizzerian i stan. Pizzorna var onekligen goda, men de slår definitivt inte den äkta italienska pizzan. 
Efter pizzan drog vi oss vidare till en liten bar i närheten, var vi satt en stund i chillets och pratets tecken. Fint så.



Söndagen, sista dagen av min vistelse i storstaden, ägnade vi åt att bussa ut till Otnäs var Cecilia bor och studerar. Jag hade aldrig varit till stället i fråga innan och lite fascinerande var det allt. Samma tegelstensuppbyggda hus så långt ögat kunde nå, som ett riktigt litet samhälle. Kul var det och efter ett par timmar av prat, skratt och en promenad ut till ett stugcafe var det dags att åter hoppa på bussen tillbaka in till centrum. Det var då dags för mig att tacka för mig, säga hejdå och tåga upp tillbaka till Pampas. 
 
Det var verkligen en riktigt bra weekend och jag ångrar absolut inte att jag åkte. Den satt som pricken över i:et.
0 kommentarer