hösten är du här?

Hösten kryper sig sakta men säkert in i vardagen. Dagarna blir kyligare och nätterna mörkare. Mysbelysningen börjar träda fram från sitt sommargömställe och filtarna plockas fram igen.  

Jag gillar hösten. Den har en speciell plats i mitt hjärta. Kan ha att göra med att jag själv är ett höstbarn. Hösten har liksom alltid fört med sig något, en förändring, en ny början eller en fortsättning efter sommarens alla pauser. Hösten känns också lite mindre 'måste' jämfört med sommaren. På hösten är man bara och myser till det närhelst det passar. Under sommaren har man lite mer press på att göra saker hela tiden. Kanske därför hösten tas lite mera med ro, efter sommarens alla påhitt. 

Nu har det dessutom hunnit bli september. Augusti kom och gick i en väldig fart. Knappt så det hann bli vardag mellan alla helger. Augusti levererade dessutom härligt sensommarväder och som det verkar är september inte långt efter. Jag håller alla tummar och tår för en fin septembermånad. Det är nu mycket ska hända. Äpplen ska skördas, skalas och kokas mos av. Fallfrukten ska räfsas bort. Skolarbeten ska skrivas, huset städas och gräsmattan klippas (förhoppningsvis för sista gången denna säsong). Kalas ska ordnas. Praktiken ska inledas. Och samtidigt håller jag på att slutföra mitt 23:e levnadsår och ska snart påbörja mitt 24:e. Som sagt, det är mycket på gång nu i september. 



0 kommentarer

jag har planterat ett träd

Igår planterade jag ett träd. Och inte vilket träd som helst, utan ett plommonträd. Hur coolt är inte det?! Om det överlever är en annan femma. Jag och växter går inte riktigt som hand i handske. Jag är lite av en blommarrodör om jag ska vara ärlig. Jag har ju till och med tagit livet av en kaktus!?! Därav orsaken till att jag nuförtiden endast köper plastväxter...


Plommonträdet har jag och Micki fått i förlovningspresent. Ni kan ju tänka er vilken överraskning det var, förstås en kul sådan. Hur ofta får man nämligen ett träd i present? 
Det problematiska var dock att veta var jag skulle placera det. Efter lite mätande och noga övervägande kom jag fram till ett lämpligt ställe. Vackert så, men när det var avklarat så kom ju förstås nästa problem. Vad dyker inte upp i mitt markerade grävområde om inte en riktig stenbumling. Så himla typiskt när man börjat gräva! Jag fick ju förstås byta riktning och börja gräva åt andra hållet i hopp om att inte stöta på ännu en bumling. Hur det gick? Jo lite småstenar här och där samt lite rötter men annars fick jag ihop min grop och trädet planterades ner. 
Micki kom sedan hem lagom till vattnandet så han fick sköta den biten. Och nu står trädet så ståtligt i vår trädgård. Håller tummarna att det överlever samt att det inte går allt för lång tid innan det ger skörd. 







0 kommentarer

juthbackamarknaden 2018

Ingen i Österbotten har väl undgått att det varit juthbackamarknad i dagarna två? I alla fall inte om man kommer från norra Österbotten, främst Nykarleby. Människor har liksom vallfärdat hit till lilla småstaden. Esplanaden har varit full av bilar. Parkeringarna kring marknadsområdet likaså. Man kan då inget annat säga än att Nykarleby verkligen levt upp och blommat under denna helg, så som alla tidigare år.

I år berikades vi med halvbra väder. Det var varmt men kvavt och väldigt blåsigt. Ibland var det så blåsigt att försäljarna fick stå och hålla i sina försäljningstält för att förhindra dem från att blåsa iväg. Tittade man upp på himlen kunde man ana sig till en kommande regnskur. Dock tog det ända till åtta på kvällen innan molnen öppnade sig och regnet var ett faktum. 

Jag och Alva anslöt oss till marknadsbesökarna redan klockan 12:30 på fredagen. Vi mötte upp min syster och påbörjade vår marknadsvandring i hopp om att kanske fynda ett och annat. I takt med att klockan tickade iväg ökade även antalet marknadsbesökare och det blev allt svårare att ta sig fram utan att gå i ultrasnigelfart. Ja ibland var det så fullt med folk att man var tvungen att stå stilla en bra stund innan en lucka trädde fram. Uhh, sådana gånger brukar jag i vanliga fall slinka emellan utan att ens så mycket som rikta någon uppmärksamhet till det som säljs på just den platsen. I år fungerade inte den strategin alls. Att ta sig fram med barnvagn är inte lika smidigt och har man dessutom en loppismarknadsfantast som min syster och min mamma (hon anslöt sig till vår lilla grupp efter klockan 14) med sig, då går man i ultrasnifelfart och står stilla där det behövs. Gissa vad klockan var när vi kom hem igen. 19:00 ungefär. Jepp, ni läste rätt. I 6,5 timme gick vi runt på marknadsområdet. Dagens vardagsmotion. Och Alva, hon uppförde sig riktigt bra. Trodde nog hon skulle ha tvingat hem mig tidigare, men med bra planering och en laddad matsäck gick det att strosa runt i timtal. (Hon kunde gott ha skickat hem mig lite tidigare. Inte meningen att vara så länge. Jag hade ju trots allt en vaknatt att ta mig an också. Men ultrasnigelfart ni vet.)

Kom jag hem med något fynd? Jodå, en hel del faktiskt. En leksakslastbil i plast med tillhörande grävmaskin, två böcker, ett par fodrade stövlar och en grön barnfåtölj från 50-talet hade jag med mig hem. Enbart saker åt Alva, precis som det ska vara. 

Fåtöljen blev verkligen en stor hit. Alvas ögon sken av lycka när hon fick provsitta den. Den var hennes från första stund. Stövlarna syns även de på bild, men resten av fynden förblir ofotade. 
0 kommentarer