vardagen har förändrats

Den 27:e juni tog min föräldraledighet slut. Svisch sa det, sen var allt över. Jag har beviljad vårdledighet, tack och lov. Att inte vara hemma med Alva är otänkbart. Hon är alldeles för liten för dagis. Jag är inte redo. Hon är inte heller redo. Samtidigt är det heller inte genomförbart att jag enbart är hemma. Det kallas ekonomi. Att leva på barnavårdsstöd går inte, inte särskilt länge. Jag anser mig därför behöva dra mitt strå till stacken. Och nu gör jag det. Vilken tur att den möjligheten finns. Jag har alltså börjat jobba. Visserligen är det bara en kortare period. Skolan väntar ännu på mig till hösten. Men fram tills dess ska jag jobba några timmar i veckan, så att även jag har möjlighet att betala av räkningarna. Skiftesjobb ger mig fördelen vara hemma på dagarna och jobba på nätterna. Jag jobbar alltså natt, enbart natt. 

Att jobba natt är inte direkt mitt förstahandsval. Kroppen och knoppen är inte byggd för att vaka på nätterna. Efterföljande dagar är zombieaktiga och tiden går åt att ställa dygnet till det normala. Att jobba natt ger mig dock möjligheten att vara hemma med Alva under hennes vakna tid. Den vetskapen gör alla vaktimmar genomförbara. För Alva gör jag vad som helst. 

Min kropp behöver sömn den med, som vilken annan kropp. Att kombinera vaknätter med bebis fungerar alltså inte alltid. Men nu under sommaren gör det. Nu när det är semestertider. De dagar jag behöver sova samsas mommon, fammon och pappan att sköta om Alvas morgon- och lunchtider. Vilken skara av fantastiska personer jag har i min omgivning. Tack vare dem har jag möjligheten att jobba. För hur skönt det än må vara att bara vara hemma och sköta barn så behöver även jag tid där jag är jag, jag som i Ann-Sofie och inte bara mamma. Den tiden får jag i jobbet, om det nu än är under natten när alla andra sover. 


0 kommentarer

klacken


Lätt något av det bästa med kvällen var nog att träffa Erica och få umgås med henne igen, som på den gamla goda tiden

Klacken party 2018 stod för lördagens underhållning. Och största dragplåstret , för min del, var nog Chris Kläfford. Vilken röst den killen har alltså! Jag och M hade en barnfri kväll medan Alva fick kvalitetstid med fammo och faffa. Så välbehövligt med egentid även om det alltid känns konstigt att vara borta från lilla bebisen, som snart inte börjar vara så liten bebis längre. 
En sån rolig kväll jag hade! Sedan kan man ju inte klaga på det faktum att Klacken alltid, och då menar jag alltid, drar till sig en hel massa folk. Bekanta och obekanta. Det finns alltid någon att prata med, vilket i sin tur gör det fullt möjligt att helt missa artisterna. Av den orsaken har jag enbart bilder av Chris, resten av artistensemblen har jag nämligen inte lyssnat aktivt på. Synd men så kan det gå. Till råga på det andra var vädret on top, inte för varmt och inte för kallt. Alldeles lagom med jacka på. Visst hade det kunnat vara varmare men då hade det nästan varit för bra. Litet uns av finsk sommar är tydligen ett måste, bara så att man inte kan få för sig att vi bor någon annanstans.  



0 kommentarer

23.06.2018 - midsommardagen

Midsommardagens väder var inte heller något att höja till skyarna. Regnet föll i omgångar och de gånger det var uppehåll så var himlen ändå lika grå som askan i den öppna spisen. En tur kunde man eventuellt börja hoppas på vackrare väder, när solen tittade fram bakom molnen, men den stunden varade dock inte länge. Rätt som det var så var vädret lika tarvligt som innan. 


 Kring eftermiddagen åkte vi en sväng till Vexala och mina föräldrar. Alva stod för underhållningen genom att chilla gärnet i matstolen medan hundarna turades om att en efter en komma svepande med nosarna i ens ansikte. Oliver ville helst leka kosläpp medan Skrutten helst hade placerat sig i famnen. När det var dags för mat samsades de dock om att vakta Alva. De märkte väl rätt fort att där kunde det tänkas ramla ner ett som annat gott att tugga i sig. 


Framåt kvällen ljusnade det äntligen upp och man kunde skymta solen ovanför trädtopparna. För att verkligen uppnå full känsla av midsommar behövs en strand, enligt mig, så vi åkte ut till Tisskärssand av alla Vexalas stränder för att föreviga och ta vara på den ljusnande himlen. 
Och förevigat blev det verkligen för där och då gick M ner på knä ♥️

23.06.2018 - ett datum vi sent kommer glömma



På väg hem skymtade vi regnbågen. Som om kvällen inte kunde bli mer rosaskimrande! Vi bestämde oss således för att ännu vika in via fiskehamnen. Ingen av oss var riktigt klar med solen, regnbågen och havet just då. 







0 kommentarer