hösten är du här?

Hösten kryper sig sakta men säkert in i vardagen. Dagarna blir kyligare och nätterna mörkare. Mysbelysningen börjar träda fram från sitt sommargömställe och filtarna plockas fram igen.  

Jag gillar hösten. Den har en speciell plats i mitt hjärta. Kan ha att göra med att jag själv är ett höstbarn. Hösten har liksom alltid fört med sig något, en förändring, en ny början eller en fortsättning efter sommarens alla pauser. Hösten känns också lite mindre 'måste' jämfört med sommaren. På hösten är man bara och myser till det närhelst det passar. Under sommaren har man lite mer press på att göra saker hela tiden. Kanske därför hösten tas lite mera med ro, efter sommarens alla påhitt. 

Nu har det dessutom hunnit bli september. Augusti kom och gick i en väldig fart. Knappt så det hann bli vardag mellan alla helger. Augusti levererade dessutom härligt sensommarväder och som det verkar är september inte långt efter. Jag håller alla tummar och tår för en fin septembermånad. Det är nu mycket ska hända. Äpplen ska skördas, skalas och kokas mos av. Fallfrukten ska räfsas bort. Skolarbeten ska skrivas, huset städas och gräsmattan klippas (förhoppningsvis för sista gången denna säsong). Kalas ska ordnas. Praktiken ska inledas. Och samtidigt håller jag på att slutföra mitt 23:e levnadsår och ska snart påbörja mitt 24:e. Som sagt, det är mycket på gång nu i september. 



0 kommentarer

förlovningskalaset

Som lovat ska jag nu ta och sammanfatta förra lördagens kalas. Inlägget har ingen längdbegränsning och kan således bli hur långt eller kort som helst. Bra upplägg -jag gillar det. 
 
Lördagen den 11 augusti hade vi bjudit in släkt och vänner för att fira min och M:s förlovning i all dess enkelhet. 
Klockan 7:00 avslutade jag mitt vakskifte, samma morgon som kalaset alltså. Gick och sova genast jag kom hem, efter att jag skurat toaletterna vill säga.Det blev med andra ord inte många timmar sömn där emellan när alarmet var ställt på att väcka upp mig vid 11. Klockan 14 gick startskottet för kalaset, då skulle kaffepannan vara varm. (Jag hade dock mig själv att skylla. Jag hade ju själv ställt det så att vaknatten krockat.)
 
 
 
Släkten var först i tur. Vi hade ju förstås glömt att skaffa en gästbok, så något exakt antal på gästande släktingar har vi inte. Borde dock ta och skriva upp vem alla som dök upp, så länge minnet håller måttet. Bara som en rolig grej liksom. 
Kaffebordet var dukat med en blandning av sött och salt, med allt från smörgåstårta till marängtårta och Alvas stora favoriter: majsbågar.
 
 
 
Från klockan 18 var det vännernas tur att få ta del av festligheten. Då var det dags för rond 2. Vi blandande bål, fixade ihop till långbord i det inhyrda partytältet, kokade mera kaffe och plockade fram högtalarna för möjlighet till lite musik i bakgrunden. Ett extra tillägg för att höja festligheten ytterligare ett snäpp. Alva fick samtidigt åka med sin fammo och faffa för att spendera natten hemma hos dem. Bästa alternativet för att hon skulle få ro till kvällen. Alvas första natt borta. 
 
 
 
När mörkret kom tågande sökte vi fram julgransbelysningen och hängde upp den i tältets takstolar. I skenet av lamporna spelade vi både beer pong och slap cup. Utomhus pågick den ena kubbmatchen efter den andra. Oj så roligt det var!
 
 
 
Med på festen fanns även lilla Maja. Gustav skulle också se så att allt stod rätt till med 'hejmani' hans. Den yngsta festdeltagaren var dock Isabelle. Så söt i sin blommiga outfit! Och fint matchade hon med sin mamma Linda. 
 
 
När klockan närmade sig midnatt plockade vi in högtalarna, filtarna och allt sådant som inte längre behövdes. Därefter traskade den som ville vidare till den lokala puben i stan och fortsatte kvällen där. Vid 02:45 gick jag och M hem igen, hand i hand i den kyliga augustinatten och gladdes över vilken bra dag vi haft. 
 
 
Alla bilder i inlägget är fotade av Linda
 
0 kommentarer

jag har planterat ett träd

Igår planterade jag ett träd. Och inte vilket träd som helst, utan ett plommonträd. Hur coolt är inte det?! Om det överlever är en annan femma. Jag och växter går inte riktigt som hand i handske. Jag är lite av en blommarrodör om jag ska vara ärlig. Jag har ju till och med tagit livet av en kaktus!?! Därav orsaken till att jag nuförtiden endast köper plastväxter...


Plommonträdet har jag och Micki fått i förlovningspresent. Ni kan ju tänka er vilken överraskning det var, förstås en kul sådan. Hur ofta får man nämligen ett träd i present? 
Det problematiska var dock att veta var jag skulle placera det. Efter lite mätande och noga övervägande kom jag fram till ett lämpligt ställe. Vackert så, men när det var avklarat så kom ju förstås nästa problem. Vad dyker inte upp i mitt markerade grävområde om inte en riktig stenbumling. Så himla typiskt när man börjat gräva! Jag fick ju förstås byta riktning och börja gräva åt andra hållet i hopp om att inte stöta på ännu en bumling. Hur det gick? Jo lite småstenar här och där samt lite rötter men annars fick jag ihop min grop och trädet planterades ner. 
Micki kom sedan hem lagom till vattnandet så han fick sköta den biten. Och nu står trädet så ståtligt i vår trädgård. Håller tummarna att det överlever samt att det inte går allt för lång tid innan det ger skörd. 







0 kommentarer