Sista dagen av januari

Och där gick startskottet för den sista januaridagen detta år. Dagarna har i vanlig ordning avbytt varandra av bara farten. Är det inte måndag så är det torsdag och sedan är det åter söndag och en ny vecka är igen på intågande. Så här har det nu hållit på i jag-vet-inte-hur-länge men att jobba har sannerligen förstärkt känslan. Och på tal om jobb så är vi nu på vecka fem av totalt sex veckors pappaledighet och så också vecka fem av mina sex veckor av dagtidsjobb. Jag kan väl inte påstå att jag längtar till dagen när jag igen ska få pusslat in jobb om kvällarna men jag får försöka trösta mig med att det inte kommer vara så för evigt.



Det här med att ha kvällarna lediga är verkligen en lyxvara i min värld, speciellt när det finns en hel del inplanerade aktiviteter. Trots att jag gärna drar till med spontana saker och värderar variation i vardagen så mår jag självklart bäst med någorlunda fasta rutiner. Vi kan ta sömnen som exempel. Att stiga upp ungefär samma tid varje vardag gör att även kvällen får ett fortare avslut. Jag är och kommer alltid att vara en kvällsmänniska och nattuggla, det kommer jag aldrig komma ifrån. Jag skulle heller aldrig stiga upp självmant innan klockan åtta på morgon för min biologiska klocka säger att allt innan åtta är natt. Men genom att ställa den "förbannade" väckarklockan och stiga upp ungefär samma tid varje vardagsmorgon har udden av min kvällstopp naggats av. Jag blir naturligt trött till kvällen, klarar inte längre av att sitta uppe till klockan ett på natten (beror såklart på vad jag gjort tidigare på kvällen) och jag har ett helt annat lugn i kroppen när kvällen kommer. Jag behöver inte längre ha klämt in allt jag villhöver ha gjort innan sju-åtta på kvällen för att inte jobbet ska stjäla allt för mycket av min sömn. Så att gå tillbaka till kvällsjobb om cirka en och en halv vecka kommer att kännas. Och jag måste än en gång börja prioritera noggrannare. Känner av en liten stressvarning där. 



Annars då? Tja det är väl rätt skapligt. Alla mår *peppar peppar* bra. Vi har hittills undkommit både en och annan sjuka men min realistiska sida säger mig att det drabbar nog oss snart också, men fram till dess tar vi dagarna som de kommer, en i taget. Jag skidar gärna flera gånger i veckan så länge kroppen och vädret tillåter. Fröken fräken har sina fritidsaktiviteter och gubben likaså. Det är bara lilleman som får hänga med i svängarna utan desto mer program men det klarar han galant. Inrutat och vardagligt, så som det brukar. 
Vi har inte heller några stordåd inplanerade. Det hade varit roligt med en Lapplandsresa men det får vi bara drömma om när läget är som det är. Kanske i en annan livstid. Eller det är väl främst jag som skulle vilja till Lappland just nu för att testa på skidspåren där. Gubben hade hellre åkt när fiskesäsongen går av stapeln. Vi får väl se hur det blir med den saken.




0 kommentarer