Ett par kaffekoppar senare
Det har nu gått ett par dagar sedan helgen och jag börjar sakta men säkert att återfå min energi. Det tar verkligen på krafterna att ordna kalas. (Ska nog ta och berätta om kalaset, men det får bli i ett annat inlägg). Även om helgen har gett mig energi så har den även tagit en hel del. Tidigare var jag en person som kunde hålla på i evigheter, ingen skillnad på hur många dagar i streck det var. Då kunde det vara allt från olika evenemang till flera träningsdagar i veckan och skola, även alla dessa jag just nämnde på en och samma dag. Endera är det åldern som börjat spöka, fyller ju faktiskt 24 m mindre än en månad hehe, eller så har jag helt enkelt vant mig vid hemmets lugna tempo. Det mest realaistika är nog det andra alternativet. Jag tror ju nämligen att om jag väl vänjer mig vid att ha ett högt tempo om dagarna igen så tror jag inte det tar många dagar innan jag själv är med på noterna. Min kropp och knopp har en väldigt god förmåga att anpassa sig till olika situationer rätt fort. (Jag ska väl inte lova för mycket. Återstår att se hur jag regaerar nu när skolan snart drar igång till fullt igen om en och en halv vecka).
På tal om skola. Det känns inte som om jag ska börja skolan igen. Visst håller jag på med någon skoluppgift i den mån jag hinner om dagarna, men inte ens det får mig att känna den där känslan av att påbörja ett nytt läsår. Kan möjligen bero på att jag inte har särskilt många veckor kvar av skolan. Det är endast höstterminen jag kommer att behöva gå, förhoppningsvis, innan jag kan titulera mig sjukskötare. Sjukt egentligen. Pendla till Vasa varje dag kommer jag dock få göra, vilket i och för sig kommer att vara mindre roligt. Det går verkligen åt mycket extra tid att bara sitta i bilen när man ändå har en timmes bilväg för att enbart ta sig till skolan. Att då även behöva sitta i bil en timme till för att ta sig hem igen..blir många timmar det på en vecka det. Timmar som man gott kunnat sätta på att få gjort ett skolarbete till exempel. Men jag ska inte klaga, bara lite. Jag har ändå själv valt att bosätta mig i Nykarleby och jag kan med gott samvete säga att jag inte skulle byta bort det. Tiden som bosatt i Vasa är förbi och jag saknar det inte ett dugg. Småstad är bäst. Det enda jag saknar med Vasa är närheten till vännerna där.