dags att sluta med månadsutmaningarna?

Angående aprilutmaningen...det gick inte så bra med den heller. Åh är det ens värt att utmana sig mer? Jag menar, jag lyckas ju aldrig nuförtiden. Jag var helt klart bättre på att lyckas med utmaningarna i början av året. Att börja springa, hur svårt kan det vara? I och för sig har hela april gått i ett enda snorande. Två förkylningar har avlöst varandra med en veckas mellanrun så att komma igång med löpningen har inte prioriterats så att säga. Urdumt skulle det dessutom ha varit att pressa kroppen med löpning när den inte varit helt kry. Min kropp har haft tillräckligt med press genom åren, sånt är det slut med nu. Nu gör jag bara det som känns bra och sådant jag njuter av. Får man kalla det en någorlunda ursäkt till misslyckad utmaning? 

Stickningen har också lämnat på hälft. Jag har börjat på med tröjan, det har jag. Men längre än så kan jag inte säga att jag hunnit. Orsaken till det är våren, tro det eller ej. När våren kom ville jag ut i trädgården och pyssla på i den istället för att sitta inne och sticka. Helt naturligt kanske. Stickningen hinner jag nog med ännu, om inte tidigare så till hösten när mörkret tar vid igen. 



Blir det någon utmaning i maj nudå? Ja det kan man ju fråga sig. Kanske jag ger löpningen en chans till? Och trädgården, den ska jag fixa till också. Ja så får det bli. Maj får gå i löpstartens och trädgårdens tecken. Trädgården är jag på god väg med redan, men bättre kan det bli. Och jag hoppas verkligen att jag hålls frisk så att jag faktiskt kan börja springa denna gång. Löpsuget är stort nu. 

2019 - det målrika året
0 kommentarer