vecka 4

Måndag igen och en helt ny vecka till förfogande. Denna vecka kommer antagligen se rätt likadan ut som alla andra veckor, med ett undantag. Det är nämligen skoldag imorgon. Jepp, ni läste rätt. Jag ska börja skolan igen. Inte riktigt vad jag förberett mig på. Hade nog naivt tänkt jag kunde fortsätta där jag slutade, men icke. Så skolan it is. Alva kommer med hon också. Att lämna en 4-månaders bebis i nästan 12 timmar hos en skötare fixar jag inte. Mitt mammahjärta klarar inte av att vara borta från henne mer än ett par 4-5 timmar max. Dessutom är hon ju så liten ännu. Och flaskan är hon inte särskilt förtjust i heller. Så hon får följa med. Hur mycket jag orkar koncentrera mig på lektion när hon är med är en annan sak. Det återstår att se, men det ska nog gå bra. Mommo följer med som barnvakt. På det viset får jag ha Alva med mig, men ändå lite space för att åtminstone kunna försöka koncentrera mig. 



Det som jag angstar mest inför är nog tiden. Vi, speciellt Alva, är ju van att sova till allt mellan 10-12 på förmiddagen. Så att stiga upp klockan 6 på morgon låter inte alls särskilt roligt. Om jag ens får väckt upp Alva den tiden. Försökte väcka henne klockan 10 när vi skulle vara vid rådgivningen 10:20 men den flickan ville inte vakna. Det var först när jag lagt ner henne på skötbordet och tagit bort blöjan och skulle byta till en torr som hon piggnade till. Lilla sjusovaren. (Vi har 100m till rådgivningen, därav tiden. Vi hann alltså väldigt bra) Hur hon reagerar på den omvända dygnsrytmen är alltså det jag är mest spänd över. Hoppas ju på att det ska gå relativt smidigt ändå. Fast man vet ju aldrig.

Turligt nog är det inte särskilt många skoldagar fram till mars. Jag har ju ändå väldigt mycket avklarat av mina studier. Och om det går vägen så hoppas jag att jag kan läsa vårterminens lektioner på distans. Jag har ju trots allt gått dem en gång redan. Lär antagligen bli mest repetition. Men det lär jag få diskutera mig fram till imorgon. Hur det blir vet jag inte förrän då.

0 kommentarer

4 månader


Min lilla Alva-bebis, en bättre bebis finns inte 😘


0 kommentarer

Den där dagen när allt stannade för en minut eller två

Idag är det exakt ett år sedan som graviditetstestet visade positivt. Exakt ett år sedan som jag satt i min studielägenhet i Vasa och undrade hur i hela friden jag skulle berätta detta för Micki. Tror nog aldrig jag har varit så nervös tidigare. Aldrig någonsin. Att det sedan visade sig att han tog det hur bra som helst var en helt annan sak. Nästan så det inte fanns något att vara nervös över. Men hur ska man kunna veta hur en annan person reagerar? Jag menar, en graviditet är ju inte en så liten sak precis. Dock kan vi ju inte säga att vi inte visste vad vi höll på med. Vi vet ju båda hur ett barn blir till. Chansen fanns, även om vi (jag) höll koll på min menstruationscykel. Shit happens when you party naked, som min syster så fint skämtade. Så helt oväntat var det inte. Synd nu i efterhand att jag inte var mer påhittig än jag var, med avslöjandet alltså. Avslöjandet blev inte riktigt som på film. Inte alls. Snarare tvärtom. *Här får du en present. Öppna och se. Tadaa, typ*. Så blev det. Huvudsaken han fick veta det med detsamma var min enda tanke. Och bra gick väl det.
-----------------------------------
 Ett år senare..
 
 
...sitter jag i vårt hus med en snart 4månaders bebis i min famn. Det är livet det. 
0 kommentarer