två veckor kvar till jul

Det är den tionde december och i och med det också endast två veckor kvar till julafton. Hjälp vad fort tiden går. Redan tio dagar in i december och mitt tidsperspektiv är som bortblåst. Mitt tidsperspektiv har blivit rätt skevt med åren om jag ska vara ärlig, så att det är som bortblåst är dess värre ingen större nyhet. Jag kunde dock nästan svära på att det ännu är november om jag inte visste bättre. Kan ha att göra med vädret dock. Det där vädret lyckas alltid ha en bidragande orsak i min tidsuppfattning. Min känslor är även de väldigt beroende av vädret och dess omslag. På tal om känslor. Det är med blandade känslor jag ser fram emot dessa två veckor innan julafton. Mycket ska hinnas med, men ändå inte.

Ifjol tog jag julen med både en klackspark och en nypa salt. Jag hade noll förväntningar och absolut inga krav. Jag nöjde mig med det lilla och gladdes över att ens ha fått upp stjärnorna i fönstren och dekorerat julgranen. Även det att vi fick bakat jullimpor var bara en bonus. Livet med en bebis är verkligen som inget annat jag varit med om. Det var som att vara i en bubbla. Vad man än gjorde så var bebisen det enda som räknades. Och att man någorlunda rådde  om sig själv också. I år är det annat. Trots att jag inte har någon större press på julen eller det tillhörande julstöket så känner jag av ett sting av.. ja krav från min egen sida. Fjolårets paus kring det mesta julstök har i år gjort att jag så gärna vill ta igen det jag missat. Det i kombination med vetskapen om att jag så gärna vill skapa traditioner att föra vidare åt Alva gör att jag känner ännu större vilja att göra allt jag kan.

Så vad är det riktigt jag vill ha gjort innan den 24:e december? Jo det är bland annat: 
Baka pepparkakor
bygga och dekorera ett pepparkakshus
fota julkort och förhoppningsvis hinna dela ut några också
Dricka glögg framför brasan
Gå på julmarknader
Binda julkrans
Pyssla lite 
Köpa alla julklappar och paketera in dem fint. Julklappsrimma 
Ha uppesittarkväll
Hitta årets julgran och dekorera den
Pynta huset med julpynt
Lyssna på julmusik
Titta på minst en julkalender
Göra hemmagjort julgodis
Köpa en julskinka och tillreda den
Baka lussekatter 
Se luciakröningen på torget
Gå på en julkonsert
Känna julstämning
Tända ljus på gravarna
Läsa en julsaga för Alva
Julbastu
Hälsa på farfar

Där var en del av allt jag vill göra. Vissa saker är redan avklarade somm ex. pepparkaksbaket. Andra saker blir kanske aldrig av. Oavsett hur det sedan ser ut när julafton kommer ska jag försöka njuta av tillvaron. Julen är för fin för att stressas bort. Jag måste bara komma ihåg det själv. 






0 kommentarer

det här önskar jag mig i julklapp

I år har jag och Mikael fattat beslutet att inte köpa julklappar åt varandra. Ett bra beslut tycker jag i och med att det med tiden blir allt svårare att hitta den där nästan-perfekta julklappen. Istället ska vi unna oss en kväll tillsammans med god mat på restaurang. Helst på tu man hand förstås. Hur detta ska gå till i praktiken och framförallt när är inte bestämt ännu. Vi vet bara att detta är vår gemensamma julklapp. Detta är vad vi önskar oss av varandra. En date night så att säga.


Men jag önskar mig även en annan sak, utöver date night:en. Det är egentligen ingen sak. Och det kostar inte speciellt mycket, i alla fall inte om man räknar det i pengar. Det jag önskar mig handlar mer om tid. Egentid. Jag önskar mig alltså mer egentid och en alva-pappakväll i veckan. 
Livet med småbarn är väldigt krävande. Det kan man inte sopa under mattan. Det är fruktansvärt härligt också, men krävande. Jag har hittills i mitt mammaliv inte tagit mig friheten till en kvälls egentid i veckan, knappt någon egentid alls och det har en blivit en väldigt stor påverkan på vardagen har jag märkt. Min brist på att ge mig av hemifrån själv (förutom skola) har lett till att jag inte ens får gå på toaletten ifred utan att Alva känner att hon måste vara med. Stänger jag dörren och hon inte är med så står hon garanterat utanför och gråter hysteriskt. Varken roligt för mig eller Mikael. Inget han gör verkar duga i den situationen när jag är hemma, men ändå borta i ett annat rum, enligt Alva. Så för att Alva ska lära sig att pappa också kan allt som mamma kan (läs: nästan allt) och för att jag ska lära mig att släppa på mamma-kontrollen så önskar jag mig mer egentid i form av en alva-pappakväll i veckan. En timme eller två, det är allt som krävs. Det skulle vi alla må bra av tror jag.

Något  materiellt önskar jag mig inte. Jag har allt jag behöver. Visst finns det saker jag skulle vilja ha, vissa mer onödiga men andra inte, men jag överlever och lever bra även utan dessa saker. Det är det fina med vuxenlivet. Man värdesätter det man har mycket mer. 



0 kommentarer

det var den väntan

Ibland är det kanske allt bra att klaga lite, eller lätta på trycket så att säga. Igår kväll, med antydan till natt, skrev jag föregående inlägg där jag tog upp mina känslor som då för tillfället var tudelade. Eller känslor var det ju inte direkt, snarare tankar. Mina tankar, nästan varendaste en, gick till Gustav. Gustav är vår enda fyrbenta lurvboll sedan Maja blev överkörd i höstas. Han och hans spårlösa försvinnande på söndagen malde på i huvudet likt en riktig taskig huvudvärk. Allt var så olikt honom.. och alla de tankar som malde var sådana energitjuvar. Jag hade ingen som helst energi och ingen lust med någonting under hela måndagen. Jag ville bara hitta min katt. Tyckte december spädde på "i väntans tider" med det fyrdubbla. Då är jag varken religiös eller tror på tomten så det där med att vänta blev lite likt en dålig film på tv. Inte ens resterande juldekorationer kom upp på grund av den icke-befintliga vetskapen om var han var. Jag var helt matt. Mycket energi att lägga på en stackars katt kan det hända att någon tycker. Må så vara men hos oss är katter också familjemedlemmar. 
Nåväl,  tillbaka till själva ämnet. Inlägget jag knåpade ihop igår fick mig faktiskt nog att se klarare på situationen och jag var beredd och nästan okej med att få sörja en familjemedlem. Med det i bagaget kunde jag somna gott till natten, för att bli väckt alldeles för tidigt av den bästa nyheten jag kunnat få. "Gustav är hemma". 


Då hade han, tidigt på morgonen innan sambon gett sig av till jobbet, stått utanför ytterdörren och jamat som om inget hade hänt. Hungrig som en varg var han förstås , men den egenskapen har han även de dagar när han inte varit borta. Han kom till och med hela vägen upp till vårt sovrum för att klargöra att han faktiskt är hemma igen. Jag kunde inte ens vara arg på honom för att komma och störa. Men helt sig lik har han ändå inte varit idag. Hela dagen har han mest legat på soffan. Han har även gått med på att bli kliad flera gånger om. Vistats ute korta stunder har han gjort men då inte lämnat gården för ens en liten stund. Han verkar ha varit väldigt trött, vår lilla Gustav. Och det får mig att undra vad han riktigt har varit med om samt var han hållit hus de senaste två dagarna. Oavsett svaret är det så fruktansvärt skönt att ha honom hemma igen. En sten lättade från hjärtat och det känns som om jag kan andas igen. Min energibarometare flög i taket och nu är alla juldekorationer på plats, förutom granen då. Men den är ett helt annat kapitel. 



0 kommentarer