Åkattraktioner och Strampenmiddag

Förra veckan, på onsdagen närmare bestämt, hade jag en sådan dag när allt bara stämde. Det var en dag som helt enkelt var toppenbra från början till slut. 

Dagen började med avfärd mot Härmä och Powerpark. Det är flera år sedan jag senast besökte nöjesfältet, åtminstone så att jag själv hade ett åkarmband runt handleden. Någon berg-och-dalbanefreak har jag aldrig varit. Och ska jag vara ärlig kommer jag nog aldrig bli det heller. Trodde inte jag skulle våga mig i särskilt många åkattraktioner nu heller, rädslan brukar ju komma med åren sägs det. Men tji fick jag. Visst avstod jag en del, som boostern, cobran, junkern och fritt fall. Lite självförhållning har jag trots allt! Men att jag ändå vågade mig på de övriga berg- och dalbanorna samt lite till får jag ändå ge mig själv en eloge för. Jag är ju trots allt både höjdrädd och har ett uns av kontrollbehov, ingen bra kombination när det kommer till nöjesfält alltså..

Efter ett par timmars åkande i gassande sol var det dags för mig att styra kosan vidare mot nytt program. Efter en svalkande dusch var jag redo för middag vid Strampen samt reunion med mina sjukskötartjejer. 
Jennys bild
Också Jennys bild

Jag är ju dock eftersläntraren i denna grupp, resten har avklarat sina studier och jobbar nu på varsitt håll. Typiskt mig att att vara sist.. skämt åsido (men lite sanning finns det ändå i mitt påstående.) Nåja, vi hade i alla fall en del att prata ikapp oss.
Verkligen energipåfyllande att få umgås med saknade vänner. Det är det jag saknar allra mest med studielivet, avståndet till ens vänner samt möjligheten till att träffas var och varannan dag. 


0 kommentarer