Ett nytt mål att anamma
Solstrålen i vintermörkret ❤️
Dagarna går och vintern den består. Inget negativt med det, ännu. Mörkret gör det dock omöjligt att stiga upp i något som går att kalla rimlig tid. Först när ljuset kommit, då har energin att stiga upp återfunnits. Turligt nog har vi inte några som helst tider att passa, förutom när det vankas rådgivningsbesök. Vi tar således dagen med ro och stiger upp när det behagar. Varför bryta ett fungerande koncept? Baksidan med den sena uppstigningen kommer fram till kvällen. Då när man egentligen borde gå och sova men piggheten hindrar en. Om det bara vore jag som anammat denna dygnsrytm skulle det inte vara så farligt. Men nu är det inte bara jag. Även Alva verkar tycka att denna dygnsrytm är att föredra. Vi är alltså som två tonåringar båda två. Stackarns mannen i huset. Han har det inte lätt.
Så för att göra 2018 ytterligare ett steg mer utmanande ska jag försöka få denna dygnsrytm vänd åt det mer rätta hållet. Att Alva sover länge stör mig inte. Att jag sover allt för länge stör mig något enormt. När ska man ha tid att utföra några som helst sysslor eller egna aktiviteter om man sover bort de timmarna när man kunde utföra dem? Ja det är en bra fråga.