juthbackamarknaden 2018
I år berikades vi med halvbra väder. Det var varmt men kvavt och väldigt blåsigt. Ibland var det så blåsigt att försäljarna fick stå och hålla i sina försäljningstält för att förhindra dem från att blåsa iväg. Tittade man upp på himlen kunde man ana sig till en kommande regnskur. Dock tog det ända till åtta på kvällen innan molnen öppnade sig och regnet var ett faktum.
Jag och Alva anslöt oss till marknadsbesökarna redan klockan 12:30 på fredagen. Vi mötte upp min syster och påbörjade vår marknadsvandring i hopp om att kanske fynda ett och annat. I takt med att klockan tickade iväg ökade även antalet marknadsbesökare och det blev allt svårare att ta sig fram utan att gå i ultrasnigelfart. Ja ibland var det så fullt med folk att man var tvungen att stå stilla en bra stund innan en lucka trädde fram. Uhh, sådana gånger brukar jag i vanliga fall slinka emellan utan att ens så mycket som rikta någon uppmärksamhet till det som säljs på just den platsen. I år fungerade inte den strategin alls. Att ta sig fram med barnvagn är inte lika smidigt och har man dessutom en loppismarknadsfantast som min syster och min mamma (hon anslöt sig till vår lilla grupp efter klockan 14) med sig, då går man i ultrasnifelfart och står stilla där det behövs. Gissa vad klockan var när vi kom hem igen. 19:00 ungefär. Jepp, ni läste rätt. I 6,5 timme gick vi runt på marknadsområdet. Dagens vardagsmotion. Och Alva, hon uppförde sig riktigt bra. Trodde nog hon skulle ha tvingat hem mig tidigare, men med bra planering och en laddad matsäck gick det att strosa runt i timtal. (Hon kunde gott ha skickat hem mig lite tidigare. Inte meningen att vara så länge. Jag hade ju trots allt en vaknatt att ta mig an också. Men ultrasnigelfart ni vet.)
Kom jag hem med något fynd? Jodå, en hel del faktiskt. En leksakslastbil i plast med tillhörande grävmaskin, två böcker, ett par fodrade stövlar och en grön barnfåtölj från 50-talet hade jag med mig hem. Enbart saker åt Alva, precis som det ska vara.
Fåtöljen blev verkligen en stor hit. Alvas ögon sken av lycka när hon fick provsitta den. Den var hennes från första stund. Stövlarna syns även de på bild, men resten av fynden förblir ofotade.