Insikten med stort i

Ibland händer det att jag och syrran kommer in på lite djupare samtalsämnen än innebandy, loppisfynd och när det passar henne att följa med på en promenad. (Vi pratar nog om annat också men sådär rent generellt) En sådan djupare gång var igår på kvällen, nästan vid midnatt, efter en liten cykeltur runt staden. I och med att det inte händer så ofta så gäller det att smida medan järnet är varmt, trots att blev allt kyligare i luften.
Vi diskuterade en hel del förflutet samt hur det påverkat saker och ting. Och ja, vad ska jag säga. Mycket har hänt. Vi var dock överens om att det här med att växa upp är en rätt bra grej ändå.
Hur som, när kölden tog över och klockan började göra sig påmind gick jag in igen för att sluta mig till de övriga i huset. Innan jag la mig ner i sängen tog jag mig en titt i spegeln, tänkte för mig själv och log.

Jag tänkte:
Jag må inte vara den vackraste men jag är jag och det duger flera gånger om. Jag är vacker på mitt eget sätt, oavsett vad någon säger. Jag är inte heller speciellt smal, men jag är mätt, har energi och är det friskaste jag kan vara. En platt mage speglar inte gnistan i ögonen. Det gör inte storleken på kläderna heller. Jag orkar, jag kan och jag lever. Jag lycklig, såå himla lycklig och jag njuter av varje dag trots att alla dagar inte är solskensdagar. Jag har hittat hem!

Lite löjligt kanske men ack så glatt det kändes i själen efteråt. Vilken insikt alltså. Att hur upp och ner det än kan vara mellan olika perioder så kan det i slutändan ändå leda till något bra ❤️



2018-365dagar Jag måste få berätta vardagligt
0 kommentarer