nyårsafton

Som lovat ska jag väl ta och plita ner ett par rader om min nyårsafton, kvällen som inte riktigt blev som planerad. VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG!
 
Nyaftonsmorgonen påbörjades sent omsider, morgonen blev snabbt till förmiddag och jag steg upp väldigt sent även om jag hade ställt alarmet på en någorlunda rimlig tid. Jag har tyvärr blivit en sådan som stänger av larmet och sover vidare under detta jullov (snoozar för de som anser den termen är bättre). Nåja upp kom jag mig och intog frukost innan vi gick ut på baksidan av huset i blåsten för att se till så att badtunnans bottenis kom sig bort inför det planerade badet senare under kvällen. Samtidigt puttrade risgrynsgröt på spisen (bästa, kan äta det året runt!)
 
Därefter stundade en sväng till Nykarleby för att handla inför kvällen. Kylskåpet ekade tomtpå vardagligalivsmedel och lite småt och gott till kvällen skulle också införskaffas. Min mamma frågade mig om jag ville köra. Jag är ju varken ovan med bilen eller med vägen så jag svarade ja. Hamnade bakom en bil som körde 60km/h längs Norra Munsalavägen, vilket jag tyckte gick bra. Nästan på gränsen till för sakta tänkte jag en tur innan jag kom mig i spåren på vägen. För ja, spårigt och halt var det. 
 
Efter allt handlande var det då dags att styra kosan hemåt mot byn igen. Med backluckan full av matkassar och en del andra småsaker även inne på bilens baksäte, t.ex. en vinflaska och en flaska skumppa, kom vi körande längs vägen. Jag hade svängt av mot Munsala igen och konstaterat att det inte löns att hålla någon hög hastighet, varken med tanke på väglaget eller på vad vi hade i bilen. Med en hastighet av maximalt 55 km/h sniglade vi oss fram längs vägen, så kändes det iaf om man jämför med den vanliga hastigheten på 80km/h. Trots det hände det jag inte trodde skulle hända, även om den senaste veckan kantats av liknande händelser för flera andra. Bilens bakhjul fick sladd och slängde ordentligt i spåren. Detta gjorde att bilen i sin tur slängdes över till mötande sida av vägen. Jag försökte parera sladden och fick styrt bilen så att den kom över i egna spår tillbaka. Spårkanterna var dock på tok för höga, hela sex centimeter hade polisen uppmätt dem till föregående kväll (det maximala spårdjupet får vara tvåcentimeter). Detta gjorde att när jag väl kom över i egna spår så tog spårkanterna emot och slängde bilen fel väg, med aktern mot den egentliga färdriktningen. Snurren hade alstrat så hög fart att vi kanade mot dikeskanten, med bakänden först. När bilen tog i dikeskanten blev tyngdpunkten fel och vi välte på tak. Det hela hände så fort så när man satt där, hängandes i bilbältet utan att veta om de övriga i bilen var okej, kändes allt så himla overkligt. Hjärnan hade dessförinnan gått i ultrarapid. Lättnaden kom dock när det konstaterades att alla hade klarat sig oskadda! Nu var problemet bara att ta sig ut ur bilen. Som tur kom en man och hjälpte oss. Han sparkade in bilrutorna så att vi kunde ta oss ut genom dem. (Nu i efterhand har det spekulerats i vad vi skulle ha gjort om han inte hade kommit till undsättning. Knappast skulle någon av oss ha fått den kraft att sparka sönder rutorna inifrån bilen. Bildörrarna gick ju nämligen inte att ta upp.) 
Chockade ställde vi oss brevid bilen för att ta in vad som hade hänt. Med underredet och alla fyra hjulen synliga konstaterades det att bilen var så gott som skrot. Det ironiska i situationen, nu i efterhand, var att allt vi hade handlat hade klarat sig från att gå sönder. Det var bara fem stycken ägg som hade spruckit. Förutom det var det bara bilen som tagit stryk. Alla passagerare, inklusive mig jäv, hade klarat oss utan skador. 
 
Det blev dock en vända till akuten i Jakobstad för läkargranskning. Läkaren konstaterade att vi haft tur. Hon ville dock ge oss ett par dagars sjukskrivning ifall något skulle tillstöta efter att chocken lagt sig. (Till en början kändes det lite onödigt, vi var ju okej,men efter en stund kändes det skönt att veta att man hade på sig ett par dagar att bearbeta det som hänt psykiskt). Utmattade och trötta kom vi oss sedan hem från Jakobstad kring nio på kvällen. Badtunnebad var det därför ingen frågan om heller. Ingen hade ju vari hemma och eldat i kaminen. Istället plockades det fram godsaker och dylikt för att fira in det stundande årsbytet.
 
Jag tror nog aldrig jag uppskattat ett nyår så mycket som nu. Att vi alla fick vara med,helskinnade, ännu ett år och att det dessutom firades tillsammmans. Jag tror inte att jag kommer glömma det i första taget.
 
Bilen ja. Den blev bärgad till skroten. Någon som vill veta hur den såg ut? Nedan följer en bild.  (Den var dock mindre tillbucklad än vi först trott med tanke på hur det såg ut i diket, men samtidigt glada över att det trots allt inte var värre än så.) Bucklan i taket syns dock inte, men den fanns där i slutet av taket,ovanför bakrutan. 
 
 
 
 
 
0 kommentarer