Tokstollarna
När man åker hemhem möts man 98% av gångerna av hundarna redan i dörren, vilket också är en av orsakerna till att man åker hemhem. Två yrbollar som knappt kan hålla sig på benen, så ser det ut när man kommer. Att två hundar dock kan vara så olika i sättet är rätt så intressant, speciellt när det ändå handlar om far och son.
Lillskiten (sonen) på bilden ovan är den mjukare av dem. Han är den som ska sitta i famnen, kan springa fritt ute på gården under uppsikt utan att smita och den som tigger efter godispinnar flera gånger om dagen. Han som snällt är med på alla upptåg man har, trots att han ibland kan vara lite blyg, men som inte har tålamod till att lära sig olika trick.
Farsan till honom, dvs Oliver (bild ovan), är nästan raka motsatsen. Han är den som älskar att trixa och apportera, något han helst skulle hålla på med hela dagen. Han kan omöjligt springa lös på gården i och med att bilar är alldeles för intressanta. Att vara ute bland folk är det bästa han vet och uppförandet är flera gånger bättre då än på en tur runt i byn. Skallet är han inte sen att ta till men på kommando låter det som om han har en ljuddämpare fastmonterad i strupen.
Så lika men ändå så olika
Vad är hundarna för ras? Så fina :)