Jag måste bara få detta ur mig
Något jag slarvat med under sommaren och som definitivt märks nu, när jag försöker få tillbaka mina vardagsrutiner, är gymträningen. Det har gått så långt att gympausen orsakat en stor dip i styrkan, vilket är så fruktansvärt frustrerande. Jag gillar inte alls att behöva plocka bort ett par vikter i princip på varje övning. Dock har jag enbart mig själv att skylla, delvist i alla fall. Visst hade jag räknat med att inte kunna gå in på samma ingångsvikt som innan, men att skillnaden skulle vara så stor på ett par veckor hade jag verkligen inte räknat med. Det är nästan pinsamt hur mycket det gått neråt.
Orsaken till att det blivit såhär är den att jag helt enkelt inte klarade av att vistas i gymmet under sommaren, eller från och med slutet av juli. Värmen slog till och i gymmet var det så kvavt och dålig luft att jag började må illa bara genom att gå innanför dörren. Att ta i och gymma i den situationen ville jag inte, inte heller att ha huvudvärk efter varje gympass.Det var hel enkelt inte värt mödan. Kvällstid var det dock lite bättre, visst var det kvavt ännu då men inte på samma sätt, vilket gjorde att jag (om jag hade tur) fick insmugit ett gympass, men max 1 gång på en vecka. Med så lite muskelträning är det väl självklart att styrkan inte bibehålls. (Obs! Fram tills slutet av juli var jag ännu en rätt flitig gymbesökare med åtminstone 4 gympass i veckan) Jag har med andra ord haft en gympaus, eller ickefrekvent gymträning, på i stora drag 7 veckor.
Istället för styrketräning har sommarens fokus mest varit på att vistas utomhus, att ta promenader med hundarna och kanske ta en lugn länk eller ett pass med intervaller om knäet tillåtit det. Cyklat har jag också gjort. Det har med andra ord blivit lite mer av alternativ träning denna sommar. Förutom det var jag bortrest i cirka två veckor och blev ordentligt förkyld efter hemkomsten och fick således vila från träningen ytterligare nån vecka, så 4 av 7 veckor har i princip varit helt opåverkbara. Helt förslappad har jag dock inte tillåtit mig att bli, promenader har varit en relativt daglig aktivitet, men trots det känns konditionen på noll. Usch!
Det roliga i situationen är dock att ju mer jag märker av denna dip, desto mer motiverad blir jag att få in rutinerna igen och återkomma till min ursprungliga styrka. Inget ont som för något gott med sig alltså.