En helg hemhemma i byn är nu så gott som över. Dagarna här har varit så olika mot dagarna i Vasa, vilket både är bra och dåligt. Bra för att få ett brott i vardagen men dåligt för att även träningen lidit under dessa dagar. Inte har det ju heller varit lättare att ta sig till gymmet när vädret har visat sig från sin allra bästa sida. Träningsmotivationen är iaf starkare än någonsin. Energidepåerna är även de fyllda till max av all mat som intagits under dessa dagar. Det kan med andra ord inte bli en bättre start för en ny träningsvecka, enda minuset är mitt bråkande vänsterben. Både knä och skenben vill inte riktigt samma som jag vill, springandet har således fått lämna på hyllan till förmån för knärehab på cykel. Suck, jag som kommit in i en sådan bra rutin när det kommer till löpningen...Nåväl, det kan väl kanske inte alltid gå som man vill här i världen.
Kvalitetstid med hundarna har jag sannerligen fått, något jag saknat under månaden jag varit borta.
