Helsingforsresan

 
Lämnade höst-Vasa och all dess prakt. Okej det var faktiskt en hel del regn den dagen, men när det regnet kunde sansa sig mellan varven så var det faktiskt riktigt fint. Hoppade på tåget ner till Helsingfors på torsdagskvällen. Tågresor är verkligen något jag inte gillar, speciellt inte när man åker endam. Rastlösheten gör sig verkligen påmind var femte minut ungefär och jag skulle galant ha varit ungen i bilen som alltid frågar "är vi inte framme snart?" om jag bara haft någon att fråga det av. Fram kom jag dock efter ett par timmar. Möttes på perrongen av min vän och tillsammans bussade vi iväg till henne sisådär kring tolvslaget.
 
 
På fredagen vaknade jag till denna utsikt. Inte så pjåkigt ändå för att vara Helsingfors, tänkte jag tyst för mig själv. Inte visste jag sedan att jag faktiskt skulle få säga detn meningen högt också.

 
Efter frukost begav vi oss nämligen av ut på en liten promenad längs strandkanten och vattnet. Ut på ett par spångar gick vi över till det som kallas Fårholmen (plus intilliggande holme.) Fåren som brukar finnas där hade dock alla åkt hem för sommaren, vilket var lite synd för oss men tur för dem så de inte behöver frysa om nätterna. På tillbakavägen gick vi en annan väg än den som vi kom på, eller det heter väl att vi gick runt. I alla fall så kom vi oss ut på en liten bro och utsikten från denna bron var verkligen inte dum. Bilden ovan knäppte jag i samband med att meningen "inte så pjåkigt för att vara Helsingfors" yttrades. Och nej, det avr sannerligen inte pjåkigt!
 
Lördagens program bestod av Vin & matmässa samt bokmässa vid messukeskus i stan. Matmässan var definitivt mera intressant än bokmässan. På matmässan fick man smakprov av både det ena och det andra. Jag lärde mig dock att chorizosalami är förbaskat starkt, även om man bara får en tunn skiva, plus att jag varken gillar parmesan eller getost. Fy sjutton vad jag tyckte det smakade illa!
Senare på kvällen hade vi, jag och min vän Ida, bestämd dejt med Cecilia, min andra vän, på det som sades vara bästa pizzerian i stan. Pizzorna var onekligen goda, men de slår definitivt inte den äkta italienska pizzan. 
Efter pizzan drog vi oss vidare till en liten bar i närheten, var vi satt en stund i chillets och pratets tecken. Fint så.



Söndagen, sista dagen av min vistelse i storstaden, ägnade vi åt att bussa ut till Otnäs var Cecilia bor och studerar. Jag hade aldrig varit till stället i fråga innan och lite fascinerande var det allt. Samma tegelstensuppbyggda hus så långt ögat kunde nå, som ett riktigt litet samhälle. Kul var det och efter ett par timmar av prat, skratt och en promenad ut till ett stugcafe var det dags att åter hoppa på bussen tillbaka in till centrum. Det var då dags för mig att tacka för mig, säga hejdå och tåga upp tillbaka till Pampas. 
 
Det var verkligen en riktigt bra weekend och jag ångrar absolut inte att jag åkte. Den satt som pricken över i:et.
0 kommentarer